Att plantera vitaminer låter kanske som något otänkbart, men faktum är att vissa vitaminer faktiskt kan odlas och tas från växter.

Denna metod kallas för “biofortifikation” och kan vara ett sätt att öka tillgången på viktiga näringsämnen i kosten särskilt där brist på näringsrik mat är ett stort problem.

Ett exempel på en vitamin som kan odlas är vitamin A. Vitamin A är viktigt för synen, immunförsvaret och reproduktionen. Många människor i utvecklingsländer lider av brist på vitamin A, vilket kan leda till allvarliga hälsoproblem och till och med blindhet. Genom att biofortifiera grödor som majs, ris eller sötpotatis med extra vitamin A kan man öka intaget av vitaminet genom kosten.

En annan vitamin som kan planteras är vitamin C. Vitamin C är en antioxidant och är viktigt för immunförsvaret och för att kroppen ska kunna bilda kollagen. Genom att odla frukter och grönsaker som är rika på vitamin C som citrusfrukter, paprika eller bär, kan man öka intaget av vitaminet.

Det finns även andra näringsämnen som kan odlas och tas från växter, som järn, zink och folsyra. Genom att biofortifiera grödor med dessa näringsämnen kan man bekämpa näringsbrist och förbättra folkhälsan.

Det är dock viktigt att komma ihåg att det inte är möjligt att plantera alla vitaminer. Vissa vitaminer, som vitamin B12, finns inte naturligt i växter utan måste tillföras genom animaliska produkter eller kosttillskott. Det är också viktigt att variera kosten för att få i sig alla nödvändiga näringsämnen.

Sammanfattningsvis kan man alltså säga att det i viss mån är möjligt att plantera vitaminer genom biofortifikation av grödor. Detta kan vara ett effektivt sätt att öka tillgången på viktiga näringsämnen i kosten och bekämpa näringsbrist, särskilt i utvecklingsländer där detta är ett stort problem. Men det är viktigt att komplettera med andra källor för att säkerställa att man får i sig alla nödvändiga näringsämnen.

Den här söndagen startade jag med en tidig morgonpromenad, lyssnades på Peter Jöbacks sommarprat.

Sommar sommar sommar